Efter en dag som gått i ett sitter jag nu på tåget och försöker hitta tillbaka till normal andning och vilopuls. Fredag. Lite stress kvar för att jag ska hinna till gymmet, sen ska endorfinerna få spruta!
Jag har inte tränat så mycket med Daniel på sistone vilket gör att jag ser ännu mer fram emot våra PT-timmar. Det blir nästan som att träffa en kompis, fast en kompis som skriker på mig ibland =) Att ha bra personkemi med sin personliga tränare är jätteviktigt tycker jag och känner mig lyckligt lottad som hittade rätt direkt. Att träna hårt kan väcka mycket känslor till liv, och jag har både skrattat, gråtit och pratat av mig på våra pass. Att ta i för allt man är värd kräver att man blottar en del av sig själv, och det hade jag inte kunnat göra om det inte var en person jag litade på och kände mig bekväm med. Så detta blev ett litet hyllningstal till en person som bidragit till en stor positiv förändring i mitt liv det senaste halvåret, och det är han väl värd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar