Gott Nytt År!

Denna vackra blomma skickade fina farmor och farfar till oss idag, och med den vill jag önska Gott Nytt År till alla som valt att följa min hälsoresa under hösten 2011 och alla som vill följa mig under 2012! Hoppas ni får en fantastisk kväll och ett awesome 2012! Kram!

Hälsosatsning 2011 utvärdering

Jag startade den här bloggen för att motivera mig själv och för att dokumentera den hälsosatsning jag bestämde mig för att göra i höstas, efter en alldeles för lång period utan träning och med oregelbunden kost, vilket ledde till att jag kände ur form, slapp och i total obalans. Jag bestämde mig för att ta tag i det på allvar, och skärpte till min LCHF-kost med hjälp av en kostrådgivare, och tog tag i träningen med hjälp av en PT. För mig var detta de bästa investeringarna i mig själv jag någonsin gjort. Jag behövde en spark i baken och jag hade inte ork att prova mig fram och göra fel, jag ville göra rätt från början, eller så rätt som det går i alla fall.

Kostrådgivningen var extremt intressant och givande. Jag lärde mig massor om kost, men framförallt om mitt ätbeteende. Vad är det som får mig att äta för mycket och hur kan jag undvika det? Vad blir jag triggad av och hur mår jag bäst av att äta? Jag fick hjälp och stöd att våga lita på mig själv och min kropp och göra de val som passar mig bäst, och inte blint lita på saker jag läser. Alla är olika så alla metoder passar inte alla.

Att träna med PT är bland det tuffaste men också roligaste jag gjort. De första passen var riktigt kämpiga, dels hade jag varit ifrån träningen länge och dels var jag inte van att träna så hårt som PT-Daniel tvingat mig att göra. Jag har förr mestadels gått på olika sorters pass, som varit jobbiga i början men sen känts lättare och lättare. När jag tränar med Daniel blir det aldrig så. Passen blir aldrig lättare för han hittar ständigt nya sätt att utmana mig, och träning ska vara så för att vara effektiv. Det har dock varit en svår mental omställning, att vänja sig vid att jag på träningspass hela tiden ligger på gränsen till vad jag klarar av. När jag nästan inte klarar något känner jag att jag inte gjort bra ifrån mig, men jag har fått lära mig att utmana mig själv och numera tycker jag ofta att jag är grym ändå. Jag har lärt mig att se skillnaden, och det är riktigt häftigt att känna hur mycket mer jag orkar och hur mycket starkare jag är än för bara några månader sen. Framförallt tycker jag att jag blivit mycket tuffare, jag antar alla utmaningar som kastas på mig, jag gnäller inte utan bara gör.

Sammanfattningsvis så är jag väldigt nöjd med min hälsosatsning. Vägen har varit långt ifrån spikrak, jag har hunnit med två rejäla förkylningar och en urballning av min kropp i protest mot all stress. Jag har fått bra resultat i form av lägre fettprocent, men framförallt så har jag hittat tillbaka till balansen i mitt liv och i min kropp. Jag känner mig numera pigg, glad och motiverad, så som jag brukar vara. Nyckeln till detta är att jag tagit en sak i taget. Jag har tränat måttligt, 3 pass/vecka, tills jag kände mig redo att öka. Jag har ätit bra mat tills jag är mätt utan att väga och räkna kalorier. Nu är det dags för en uppväxling i form av 4 pass/vecka och en något striktare kost. Jag vet att det kommer ge mig ännu bättre resultat, men jag är också helt säker på att jag fått sämre resultat om jag redan under hösten tränat 4-5 pass/vecka och ätit kalorisnålt. Kroppen hade protesterat, antingen genom mer sjukdom eller genom uteblivna resultat, för den hade inte klarat mer stress än den redan bar på. Våra kroppar är primitiva varelser och har inte hängt med i den moderna utvecklingen. Min kropp fattar inte att min stress beror på t ex deadlines på jobbet, utan tror att det är någon slags fara jag är utsatt för. Och hur ska kroppen våga släppa ifrån sig fett och bygga muskler, som kostar mycket mer energi, när framtiden känns osäker och den inte vet om den kommer få tillräckligt med mat?

2012 kommer bli ett grymt år. 2012 kommer bli året då jag blir starkare och i bättre form än jag någonsin varit. 2012 kommer också bli året då jag ännu mer satsar på mig själv och mitt stora intresse: hälsa. Hoppas ni vill följa med mig även då, och stort tack till er som varit med mig under hösten!

Nyårstankar

Imorgon är det nyårsafton! Hur sjukt är det? Jag har alltid samma känsla, det känns både som mindre och mer än ett år sen sist. Det känns som att tiden gått fort, men samtidigt har det hänt väldigt mycket... Vi hittade äntligen en större lägenhet, vi flyttade, renoverade, jag bytte jobb, vi var på Sicilien, jag kom ur form fullständigt och tog tag i det igen. Generellt så kan man nog säga att året tog sig nu framåt hösten, det har varit ett ganska stressigt och lite jobbigt år annars. Det har hänt mycket roligt, men kanske lite för mycket på samma gång. Nu känner jag mig on track igen och tror starkt på 2012! Om inte annat så ska jag under 2012 bli jäkligt stark och fit i alla fall! =)

Nyårskvällen kommer firas med goda vänner, vi blev bortbjudna i sista stund och hade annars tänkt ställa till med fest själva, så det var skönt att slippa allt stök och bök. Jag älskar förvisso att ha fest, men det går inte att komma ifrån att det medför en del jobb, och med tanke på min förkylning hade timingen varit urusel. Istället behöver vi bara göra efterrätt, för det är knytkalas. Jag letade fram en gammal favorit, ett recept som jag faktiskt klippt ur en Buffé för många år sen och sparat, vilket jag är glad över, för vad sägs om detta?

Trefärgad chokladmousse på mandelbotten, ungefär så långt från LCHF som man kan komma =) Men det är inte nyår varje dag, och som man brukar säga: Det är inte vad man äter mellan jul och nyår, utan vad man äter mellan nyår och jul som räknas. Det finns helt enkelt tillfällen då man gör helt rätt i att göra undantag från sin vanliga kost, livet vore torftigt annars!

Livstecken

Jag blir långsamt bättre här i min ensamhet men det är värst vilken seg förkylning jag drabbats av - igen! Jag vet inte varför jag alltid drabbas så hårt, jag som lever så väl med bra mat och vitaminer och regelbunden träning. Men det har gått en väldans massa sjukdomar på jobbet och folk har ju inte vett att STANNA HEMMA!! Jag blir galen på människor som är på jobbet och snorar och hostar och sprider sina och sina barns baciller. Har man saker man absolut måste göra så kan man ju i så fall göra dem hemifrån och ge fasen i att smitta mig så att jag missar min träning!

Bag on bottle

Jag verkar vara sent ute - men hur smart är detta då??

En väska att fästa på vattenflaskan som rymmer telefon, nycklar osv. Jag brukar ha nycklarna till skåpet på gymmet i fickan på mina träningsbyxor, vilket ibland stör träningen, och PT-Daniel uppskattar INTE när jag meckar med grejer under tiden vi tränar. Han blir till och med ganska arg ibland, så detta kommer underlätta min träningsvardag massor! Finns på designtorget för 95 kr, jag beställde hem en direkt!

Sjukling

Blä, jag är så trött på att vara sjuk nu! Det började i måndags och sen dess har jag mer eller mindre varit däckad och sover, sover och sover. Snorig och ont i huvudet och ont i halsen. Det värsta är att jag missar en hel veckas träning, riktigt störigt när jag var i ett så bra träningsflow. Men what to do? Det är bara att vila och så får jag köra järnet nästa vecka istället. Nästa vecka är nämligen "finalveckan" innan jag byter träningsupplägg!

Så var julen slut

Julen gick lika fort som alltid, och kanske till och med ännu snabbare i år eftersom det bara blev en ledig dag från jobbet. Lillejulafton spenderades tillsammans med sambons familj och julafton med min. Det var lugna sköna dagar båda två med massor av god mat och riktigt mumsiga frukostar med julbordsrester. Jag höll min matplan ganska bra, men även om jag gjorde lite fler undantag än planerat så blev det inget frossande vilket var mitt huvudsakliga mål.

Fick väldigt bra julklappar och gladast blev jag såklart över de träningsrelaterade klapparna!

Träningstights från casall och träningslinne från Röhnisch. Linnet är från vårkollektionen och finns inte att köpa än, kul att ha en svåger som jobbar på Intersport! =) På bilden syns också något jag verkligen längtat efter, vilket min söta sambo uppmärksammat: hållare till iPhonen som man har på armen, nu kan jag lyssna på musik även när jag styrketränar!

Gissa om jag längtar till gymmet och gissa om det är frustrerande att jag blivit sjuk?!?

Ny fettmätning!

Igår var det dags att göra en ny fettmätning. Jag var rätt nervös inför den, för det har inte hänt ett dugg på vågen men jag känner mig väldigt annorlunda i kroppen, både starkare och fastare. Så jag hoppades på ett bra resultat men var rädd att bli besviken eftersom jag kämpat så hårt.

Min första fettmätning i oktober visade 36,8% kroppsfett. Det är inte ett bra resultat och det chockade mig att det var så dåligt eftersom jag inte är överviktig. Min andra fettmätning gjordes efter 6 veckor och visade 34,6% kroppsfett, dvs en minskning med 2,2% vilket var ett bra resultat eftersom jag under den tiden egentligen bara tränat ordentligt i två veckor. Två veckor gick bort för att jag var sjuk, och de två första veckorna gick mest åt till att gå igenom träningsprogrammet.

Sen förra mätningen har det gått 4 veckor, och dessa veckor har jag tränat alla mina 3 pass med PT-Daniel för att öka effektiviteten trots färre pass. Jag har börjat springa i 15 min efter styrkepassen för att få till mer förbränning och i förra veckan återinförde jag mitt fjärde pass.Vad blev då resultatet? Kolla här:

Tada! 31,7%! En minskning med 2,9% på 4 veckor, och total minskning med 5,1% på 10 veckor! Min muskelmassa har ökat med 3,6%! Väldigt nära mitt första mål nu som är att komma inom det acceptabla fettprocent-intervallet för kvinnor som är 25-31%. Jag är väldigt nöjd och stolt över mina resultat, och detta är bara början! Det som känns extra bra är att jag lyckats med det här utan att följa något kostschema och utan att räkna kalorier. Jag har ätit bra LCHF-mätt när jag är hungrig tills jag är mätt, och jag har till och med kunnat göra en del undantag. Därför finns det utrymme för fortsatta fina resultat. Jag har ökat min träning från 3 till 4 pass/vecka, och efter jul kommer jag också strikta till kosten ytterligare. Kommer bli väldigt bra det här! =D

"Det sitter i huvudet"

De bevingade orden ovan gjorde mig vansinnig i början när jag tränade med PT-Daniel. Jag brukade svara:

- Nä, det är i benen/armarna/magen jag har ont!!

För det var ju så det kändes och viljan saknades aldrig. Men jag förstår mer och mer vad han menar, och jag blir ständigt bättre på att bortse från hur det känns och bara göra.

Idag var en sån dag då jag inte hade någon träningslust alls. Jag var trött och slumrade på tåget hem. Hade ont i huvudet till och från hela dagen och det vägrade ge med sig fastän jag hällde i mig vatten. Kände mig svag och trodde att jag höll på att bli sjuk, alla på jobbet är sjuka så det hade inte varit konstigt. Släpade mig till gymmet och var i förväg lite besviken över att det inte skulle bli ett bra pass och att jag inte skulle kunna göra Daniel stolt. Där nånstans stannade jag upp och stängde av hjärnan, för de tankarna skulle garanterat förstöra dagens pass om jag lät dem fortsätta.

Dagens första övning var benpress, vilket är den övning där jag klarar högst vikt och bara känslan att ställa in maskinen på 90 kg gör mig alltid på bra humör. Första setet gick (till min förvåning) jättebra, så även andra och tredje. I fjärde setet höjer vi alltid vikten, Daniel beordrade 110 kg, och jag tänkte:

-Hur ska detta gå?

Svaret blev att det gick alldeles utmärkt! Jag klarade mina 12 repetitioner helt på egen hand, hur sjukt är det?? Efter det fanns inga negativa tankar kvar hos mig och passet blev riktigt bra med bra teknik och kontroll. 

Som avslutning fick jag köra supersets av pushdown med stång och dips på bänk, dvs köra dem efter varandra utan vila mellan. Dips är inte min starka sida och jag skulle tillråga på allt göra 20 stycken. Efter ungefär 5 st i det första setet kände jag mig helt slut, men jag har lärt mig att det enda som händer om jag klagar och påstår att det inte går, är att det tar mycket längre tid innan jag är klar, för Daniel ska ha så många repetitioner som han bett om, så är det bara. Så det var bara att sluta ögonen, stänga av tankarna och bara göra tills jag var klar med mina 20. Och det gick ju!

Att dagens pass var hårt känns redan i kroppen som längtar efter sängen. Det kommer göra duktigt ont när jag vaknar imorgon, men mitt lilla sjuka huvud längtar efter det, alla pass ger mig inte så mycket träningsvärk längre så när det händer känns det så jäkla bra!!

Julplaner

Nu närmar sig det riktiga julfirandet med stormsteg och det är dags att fundera över en strategi för julens ätande. Är julen ett planerat undantag då allt är ok? Eller är vissa saker ok eller är det fritt fram på t ex julafton? Eller det är kanske rentav strikt hela julen? Hur går era tankar?

Jag resonerar som så att det faktiskt bara gäller två dagars julfirande, på lillejulafton med sambons familj och på julafton med min. Jag kommer dessutom inte ha något träningsuppehåll utan det är träning 4 dagar/vecka som gäller både denna och nästa vecka, och därför kommer jag inte vara superstrikt med maten. Den mesta julmaten är LCHF-vänlig (sill och lax är mina favoriter på julbordet!) och jag kommer därför hålla ett rätt så lågt kolhydratintag, framförallt till frukost för då står jag mig bra och länge och blir inte lika hungrig och sugen som om jag börjar dagen med mackor. Men...! En öl får det bli till sillen och en skiva vörtbröd med skinka hör också julen till. Lite godis får det också bli till julspelandet på kvällen. Julen är en speciell högtid och vissa saker vill jag unna mig, men det blir inte två dagars totalt frosseri och jag kommer inte småäta godis hela dagarna.

För mig är detta en strategi som känns bra, jag vet att jag kan köra strikt direkt igen den 25e och jag accepterar att dessa avsteg eventuellt kommer resultera i en liten viktökning, i så fall får det vara värt det. Det viktiga är att man hittar sin egen strategi och inte låter sig påverkas av andra. Har du bestämt dig för att göra undantag så NJUUUUT av dem, annars är det ju helt bortkastat! Och har du bestämt dig för att vara strikt för att du behöver vara det, så lyssna inte på andras trugande. Vi har bara oss själva att stå till svars inför och alla gör sina val. Hitta DIN strategi, håll fast vid den och njut av jul och tid med nära och kära!

Ont, det gör ont...

Igår var det dags för Core med PT-Daniel och jag fick återigen ett annorlunda pass än mitt vanliga Core-pass. Blandade övningar och man vet aldrig vad som väntar, jobbigt men kul! Efter mitt Coopertest (som han tydligen inte var så nöjd med) ville han fokusera på min kondition så det blev ett rejält svettigt pass med extra intervaller, löpning, rodd och höga knän, phu!

Dock så var det igår något som inte kändes som det brukar, eller rättare sagt som det kändes förra veckan. Förvisso tränade jag på förmiddagen istället för på kvällen som jag brukar, men det brukar inte hindra mig från att ge järnet. Jag kände redan på väg till gymmet att jag inte alls var lika laddad och pigg i kroppen som jag varit de senaste gångerna, och det kändes inte bättre när vi började träna heller. Kände mig seg, och då blev jag frustrerad och sur. Men på något sätt lyckades jag vända det, inte känslan i kroppen, men inställningen. De senaste gångerna har det gått exceptionellt bra och jag kan inte förvänta mig att alla pass ska kännas så. Att jag känner mig segare än vanligt betyder inte att det inte går att genomföra ett bra pass, så det var bara att bita ihop och köra på.

Vi började med benträning och jag fick köra utfall i Smith-maskin. Hade 2 x 7,5 kg på stången vilket var bra tydligen eftersom Daniel brukar ha 2 x 10 kg och han är nästan dubbelt så stor som mig. Blev lite stolt kan jag erkänna och det var kanske därför humöret vände sen =) Oberörd är jag dock inte efter en denna övning, har rejäl träningsvärk i rumpan idag, men det är extra gött med träningsvärk som sitter där man vill ha den! Det är ju bara 5 veckor tills den stackars rumpan ska visas upp i bikini på beachen i Thailand! =D

Framsteg och komplimanger =)

Åh, träningen går så himla bra just nu och jag längtar konstant till gymmet! Det känns som att jag kommit över någon slags tröskel och just nu känner jag verkligen att träningen gett resultat, både i styrka, teknik och kanske framförallt självförtroende. Det är nog det jag är allra mest nöjd med - att jag tror på mig själv på ett helt annat sätt. Jag har så många gånger känt och trott att jag inte ska orka de sista repetitionerna, att vikter är för tunga, att jag inte ska ta mig igenom hela Core-passet osv. Men varje gång så har det ju gått. På något jäkla sätt så har jag alltid tagit mig igenom det, och därför har jag nu lättare att anta utmaningar när jag får dem, och jag tänker inte lika negativt om mig själv. PT-Daniel kräver perfekt teknik och tolererar inget mesande - så när han är stolt och säger att jag är grym, så har jag lärt mig att instämma!

Framsidespasset igår gick väldigt bra och jag ska inte tjata om det, men måste däremot skryta med komplimangerna jag fick! Först fick jag den konstigaste någonsin, Daniel kallade mig "Natural born freak" eller något liknande, och det var tydligen bra så jag analyserar det inte djupare =) Han var också nöjd med hur min överkropp utvecklats för jag har visst musklat på mig på ryggen. Efter passet gick en gammal klasskompis förbi som jag brukar snacka med på gymmet, och fortsatte berömma min rygg. Han tyckte det var grym skillnad sen jag började träna och det gjorde mig så galet glad att höra! Ler fortfarande när jag tänker på det, för jag har verkligen slitit hårt och att det nu börjar betala sig gör att jag bara vill träna mer och mer och mer..!

Växlar upp!

Jag började denna träningssatsning efter ett halvår helt utan träning, och gick ut lite väl hårt med ett mål att träna 5 pass/vecka. I kombination med ett stressigt och påfrestande jobb och 2 timmars pendling per dag så blev det för bra, och kroppen protesterade genom att först bli sjuk och sen balla ur när den inte fick vilan den behövde. Som tur är har jag en klok tränare som drog i handbromsen och bestämde att det var 3 pass/vecka som gällde, varken mer eller mindre, tills jag kände mig redo att öka. Han var också tydlig med att det kunde ta en månad eller ett år tills jag var redo för det, och att det kanske till och med är så att jag aldrig blir det, 3 pass per vecka är kanske en lagom nivå för mig.

Med denna överenskommelse har vi tränat på i snart 4 veckor och mot slutet av förra veckan kände jag hur det vände. Jag har blivit bättre på att lämna jobbtankarna på jobbet, jag känner mig återhämtad, träningssugen och redo inför varje pass, jag kan ge mer på träningen och jag bara längtar efter att träna mer. Att ge mig själv mer luft i schemat var således det bästa beslutet någonsin, för nu har träningsglädjen hittat till mig inifrån, istället för att jag försökt tvinga in den utifrån.

Med början denna veckan kommer jag därför att lägga i en extra växel i form av ett fjärde träningspass som är ett Cardio-pass: 20 minuter intervaller på crosstrainer och sedan 25 min jogging på löpbandet. Med mitt Cooper-test i färskt minne är jag grymt motiverad att bättra på konditionen, och med en Thailandsresa om 6 veckor kommer naturligt motivationen att få fart på förbränningen och komma i någorlunda bikini-form.

Mycket kan hända på 6 veckor - nu kör vi!!

Träna lugnt??

När jag gick från jobbet i tisdags sa en kollega till mig:
- Träna lugnt!

Jag svarade utan att blinka:
- Nänä, här tränas inte lugnt, här tränas HÅRT!

Vilket jag ju också gjorde! =)

Revansch!

Igår var det dags att träna baksida igen med PT-Daniel. Förra veckans pass gick jättebra, men av någon anledning var jag på så sabla dåligt humör att jag inte alls kunde njuta av det. Jag var därför fast besluten att göra om och göra rätt. Efter min påtvingade vilodag i måndags var jag extremt taggad och var nästan rädd att jag var övertaggad och inte skulle kunna bruka allvar. Det var därför fullt fokus som gällde och min vilja att prestera belönade sig med råge, och gårdagens pass gick ännu bättre än helgens pass!

Jag hade så mycket energi i kroppen och bestämde mig för att ta tillvara på det genom att ge allt jag hade och inte komma hem med någon onödigt sparad energi. Det var därför fullt ös i varje övning och när en muskelgrupp var färdigtränad så var jag verkligen helt slut i de musklerna. Tekniken satt och när Daniel sa "tid!" körde jag igång direkt, ingen smygvila och inget trams.

När styrketräningen var avklarad var jag skakig i kroppen men fortfarande fylld av energi så det blev 15 hårda minuter på löpbandet. När jag sprungit klart var jag så hög på endorfiner att det kändes som att jag hade kunnat köra hela passet igen, från början till slut. Jag studsade hem på trötta men glada ben, och efter en god middag som min snälla sambo lagat och ett avsnitt Dexter kom den berömda kraschlandningen när endorfinerna går ur kroppen. Sååå trött, men på det allra skönaste sättet!

Saffranskyckling

Inspirerad av Åse och diverse grönsaksrester i kylen svängde jag ihop en väldigt god gryta med saffran och kyckling igår. Jag älskar saffran och det passar extra bra såhär i juletider!

4 portioner

4 kycklingfiléer

1 hackad rödlök

1 pressad vitlöksklyfta 

100 g strimlad selleri

250 g strimlad savoykål
2 burkar creme fraiche med smak av saffran & tomat
1 msk kycklingfond

salt, peppar
150 g cocktailtomater

Smör eller kokosolja att steka i

Stek kycklingen i mindre bitar tillsammans med rödlök och vitlök. Tillsätt selleri och savoykål och låt fräsa en stund. Blanda ner creme fraiche och kycklingfond, smaka av med salt och peppar. Låt småputtra i 5-10 minuter och blanda ner halverade cocktailtomater innan servering.

Glad lucia!

Ha en mysig dag!

Vilodag!

Jag hade ännu ett träningspass med PT-Daniel inbokat ikväll, men han avbokade det i morse eftersom jag tränat två dagar i rad och har träning inbokad imorgon också. Jag är minst sagt mör i kroppen och har träningsvärk lite här och var, så en vilodag var väldigt välkommen. Framförallt är jag glad att ha en tränare som tar ansvar för både min träning och min vila och inte låter mig köra på för hårt, för jag var helt inställd på att träna ikväll trots att det hade inneburit 4 dagars träning i rad. 

Sambon är iväg och kollar på massa sport så jag har haft en skön kväll för mig själv: lagat mat till julmusik, ätit gott och myst i soffan med tända ljus. Nu börjar det närma sig läggdags så jag får ordentligt med sömn och kan köra hårt igen på morgondagens pass! 

Några av årets tomtar säger gonatt:

Bästa passen hittills!

De två senaste träningspassen med PT-Daniel har varit de bästa hittills! Jag vet inte vad som hänt, men allt flyter på så himla bra. Kanske har min kropp vaknat till liv igen efter träningsuppehållet när jag var sjuk, och kanske kanske börjar jag äntligen komma i någon slags form??! Eller åtminstone början till form =) Hur som helst är det just nu ännu roligare att träna än vanligt, och jag passar på att njuta av känslan!

I lördags var det styrketräning framsida + triceps på schemat och till skillnad från passet i tisdags så kändes allt bara roligt och bra. Inga negativa tankar, jag körde på och fick prova nya övningar och fick också prova att köra ett drop-set när jag körde benpress. Kul att prova nya saker, och minst sagt en konstig känsla att ha en vikt som är mycket lägre än jag brukar ha, och känna att det inte är tungt, men ändå bara bränner det i benen. Musklerna fick vad de tålde helt enkelt!

Igår var det dags för Core som jag fortfarande alltid våndas inför. Det kändes inte direkt bättre när Daniel informerade mig om att vi skulle testa min kondition... 2 km på snabbast möjliga tid stod på agendan (Coopertest), och jag fick kämpa hårt med tankarna eftersom jag visste vilket jävelskap som väntade mig sedan och att jag skulle vara helt slut redan när passet började. Jag lurade mig själv ganska framgångsrikt att konditionstestet var det enda på agendan och pinnade på. Min tid blev 11 min och 30 sek om jag minns rätt, vilket gav mig värdet 36 och därmed snubblade jag precis in på medel-delen av skalan, men gränsar till under medel. Inte ett strålande resultat med andra ord, men ett bra startvärde, härifrån ska det ju bara bli bättre. Kul att ha något att jämföra med om ett tag!

Core-passet då? Jo, till min stora glädje fick jag ett helt annat pass än det jag brukar köra och det var riktigt roligt! Fick lite skäll för att jag "smygvilar" mellan övningarna, men jag skärpte till mig och bytte snabbt som attans till nästa övning. Daniels onda öga vill man undvika!! Förra veckan blev således en grym träningsvecka med rejäl träningsvärk som följd i större delen av kroppen idag, härligt! Träningssuget är definitivt här och jag längtar redan till nästa pass!

Jag klarade mig!

Jag har alltså inte legat däckad hela veckan, jag har bara haft lite mycket på agendan och inte hunnit/orkat blogga. Det verkar alltså som att jag är immun mot vinterkräket, men jag har läst att det inte behöver vara så bara för att man inte drabbats när man är vuxen, det kan ändå komma senare, så jag ropar inte hej än...

Vinterkräksjuka??

Uh oh... Kvällens pass med PT-Daniel är inställt pga vinterkräksjuka... Jag har hittills aldrig haft det så jag hoppas att jag är en av de lyckliga som är immuna mot eländet. Bättre förutsättningar att bli smittad borde dock knappast finnas, träffades ju igår kväll! Känner mig lite konstig i kroppen men jag hoppas att det bara är psykiskt, på samma sätt som det börjar klia nåt fruktansvärt så fort man hör ordet löss...

Vad är mitt problem?

Kvällens träningspass med PT-Daniel gick grymt bra, tyckte han. Själv vet jag inte vad jag tyckte. Första halvan var jag nöjd med, vi körde en helt vansinnig inledning för benen med knäböj, leg curl och utfall om vartannat utan vila, för att avsluta med jägarvila i 1 minut vilket fick mina ben att skaka rätt rejält. DÅ kände jag mig grym, för jag kunde ta i och fattade knappt att jag orkade. Sen var det dags för armar och rygg, och fastän tekniken satt bra i de flesta övningar och jag fick massa beröm så kändes det inte bra. Precis som förra veckan fick jag typ kramp i underarmarna, blev så trött i dem att jag inte kunde ta i som jag ville och där nånstans tappade jag mitt fokus. Det var som att jag gav upp och jag kände mig bara klen och kass, trots att Daniel var duktigt på G och gav mig nya roliga övningar och massor av pepp. Suck.

Det är varken vettigt eller snällt mot mig själv att vara så kritisk. Jag vet att Daniel är hård och knappast ger oförtjänt beröm - så varför kan jag inte bara inse vilket grymt jobb jag gör och berömma mig själv lika mycket?? Efter ett pass som dagens borde jag hoppat och skuttat av glädje, det brukar jag ju göra, istället avverkade jag pliktskyldigt mina 15 minuters löpning efteråt och lunkade hemåt. Glädjen har fortfarande inte hittat till mig och jag misstänker sömnbrist. Jag kan inte tro att det funkar att sova för lite hela veckorna för att sen ta igen det i helgen, vecka efter vecka efter vecka. Jag vet ju att kroppen inte funkar så utan behöver ordentligt med sömn varje natt eller åtminstone de flesta nätter. Ändå har jag så förbaskat svårt att komma i säng i tid. Nu har jag dock ingenting att skylla på längre, frukost och mellanmål är förberedda till imorgon, kläder framlagda, tänderna borstade och nu har jag fått skriva av mig också. Nu väntar en stund på spikmattan och sen sömn och omladdning inför morgondagens träning!

LCHF-bröd

Jag har förr bakat Katrins LCHF-bröd, men denna gången gjorde jag några små ändringar, blev mer proteinrikt och ännu godare!

ca 20 skivor

1 dl fibrex 

½ dl krossade linfrön 

½ dl solrosfrön

1 msk fiberhusk

½ dl mandelmjöl

½ dl kokosnötmjöl

1 tsk bakpulver

1 msk BakePro

En liten burk naturell keso (250 gram) 

3 ägg

salt och peppar 

riven ost

Blanda de torra ingredienserna. Rör ihop ägg och keso, och blanda sen ner de torra ingredienserna. Salta och peppra. Bre ut blandningen (den blir ganska tjock och grötig) i en ugnsform täckt med bakplåtspapper. Toppa med riven ost. Grädda ca 15 min på 200 grader.

Redo för ugnen

Gräddat och klart

Färdigt att avnjutas med Bregott och ost

And the mys goes on

Ibland (och det var alldeles för länge sen sist) är det skönt att kasta ut alla måsten och borden med huvudet före och bara göra det som faller en in. Vi har fortsatt på det spåret här hemma idag och nu väntar lite adventsfika: chai-te och LCHF-Ris à la Malta, till mysiga The Holiday! Ha en fortsatt skön kväll där ute!

Vilodag

Här händer det inte mycket idag... Sen frukost med lite julmatsrester från veckan, ett par avsnitt Twin Peaks i soffan, och efter all denna ansträngning var vi så trötta jag och sambon att vi fick kura ihop oss under filten i soffan och sova någon timme till skidor på TVn =) Söndag när det är som bäst alltså, bara koppla av och komma ner i vilopuls, helt utan måsten. I takt med att mörkret faller börjar det dra ihop sig mot att tända andra ljuset tillsammans med en kopp julte och någon slags fika, jag är sugen på att prova en LCHF-variant av Ris à la malta, keso utblandad med vispad grädde och vaniljpulver.

Ha en skön söndag och njut av ledigheten!!